tisdagen 23/11
Sitter i soffan med datorn i knät och en rykandes nybryggd kopp kaffe bredvid mig! I andra änden av soffan ligger min lilla Hilma, super förkyld och trött.
Igår var en hemsk dag. Wilmer var hemma eftersom han (p.g.a. Hilmas kolik) blivit lovad att få vara två lång dagar istället för 3 tim/dag. Hilma skrek konstant mellan 9-13.15 då jag tryckte ner henne högröd och stel som en pinne i vagnen för att gå till BVC. Båda barnen somnade men lillan hann bara sova en halvtimma för sedan var det dags för 2 månaders kontroll och alla kläder skulle av innan vägning & mätning. Sedan var det igång igen….Gallskriket. Pust!
Ringde lite lätt desperat efter barnens farmor & frågade om hon ville komma hit och hjälpa mig den lååånga timman som var kvar innan Mikael skulle komma hem…& som alltid ställde hon upp & Wilmer fick för första gången under dagen LEKA och sällskap. Stackaren… Vet inte vem jag ska tycka mest synd om ibland, Hilma med magont eller Wilmer som vissa dagar kan betraktas som föräldralös??
Ber till högre makter att detta verkligen ger med sig snart!
När jag sitter här och gnäller inser jag hur lätt det är att fokusera sina tankar på det negativa i sin omgivning istället för att uppskatta allt det underbara jag har!...
Så här kommer några bilder för att jag ska minnas vilket härligt liv jag har…
Det började dagen då jag träffade denna underbara man...
...& det blev vi två...
...& vår kärlek resulterade i..
...men det bästa av allt var när han kom!
...& att möta hans underbara blick varje dag...
...vi bleven liten familj..
..som 2,5 år senare ökade i storlek...
....& där inne gömde sig lillasyster Hilma..
...som oftast ser ut såhär, fast vi älskar henne ändå!...
...det är därför på sin plats att tacka dessa två ♥ för all hjäp..
...& för alla fina ögonblick som man inte vill varken missa eller glömma...
...jag har mycket att vara tacksam över..
..men framför allt över dessa två!!
puss&kärlek
Älskar Dej! Det var fint. Visst måste man tänka mer på det fina och positiva i livet, å skratta lite åt eländet som händer. Så blir ju allt mycket bättre. PÖSS
Bra skrivet! ja, visst är det så, att man oftast tänker på allt det jobba runt omkring en. Men oj, vad mycket kärlek och roliga saker som händer och sker! Vi har mycket att vara tacksamma över! Puss o kram, min vän!
