Varför?!
Varje kväll har jag en bild om hur mina morgnar ska te sig. Jag lägger fram prydliga små klädhögar till barnen, dukar fram kaffekopp och yoghurtglas på bordet, slänger trallandes fram overaller, skor och mössa på hall golvet. Ser framför mig hur jag går upp tidigt tidigt på morgonen, tar en dusch, gör mig i ordning och läser en tidning medan barnen i sin takt så smått vaknar upp i sina rum till ett lugnt hem med lugn musik och tända ljus.
Verkligheten kommer ikapp mig kl 08.00 . Jag vaknar av ett ryck i Wilmers säng och vet inte vart jag är, inser att jag har en vansinnig ettårig i rummet bredvid som förmodligen vart vaken ett tag. Jag har försovit mig igen!
Är det fel på min väckarklocka eller är det jag som i min skönast djupsömn helt enkelt bara stänger av skiten och struntar i allt vad tända ljus och morgondusch heter?
Nu sitter jag här med mina studier, halva förmiddagen har gått och jag har precis kommit hem ifrån dagis... Blir så trött på mig själv..
Men imorgon! Då jäklar...:)
Hoppet förlorar man inte, vet Du! Se på mig.
