josefinlindblad

Då var man alltså föräler för första gången.
Så overkligt, så underbart ♥, så läskigt.

Vardag vet jag inte riktigt va det är längre, hela dagarna flyter ihop med amning, blöjbyten, tvätt, sova, äta ,promenera. Jag vet inte vilken dag det är, och ibland inte ens om klockan är sex på morgonen eller sex på kvällen.

Medans jag ammar ligger jag brevid mitt lilla mirakel och begrundar hela den lilla bebis kroppen. Tänker mycket på hur man vårdar och tar hand om denna lilla människan. På BB sa dom upprepade gånger att vi måste "kolla vecken noga"...och veck finns det gott om på en bebis, och fler lär det bli:)

Under de senaste månaderna har jag vart totalt fokuserad på graviditeten och förlossningen. Ständig oro över att råka äta något olämpligt eller att bäbisen inte ska vara frisk och må bra inne i magen. Jag har vart orolig för att jag ska vara för klen för en förlossning, livrädd för ryggmärgsbedövningen och det där med att behöva sys efteråt har också passerat i mina tanker fler än två gånger. Men allt det där gick ju så bra, kroppen tog ju hand om det själv.
Det är nu den riktiga oron har börjat!

Jag är nog en riktig MesMamma. Stackars Wilmer får aldrig sova ifred utan att jag ska pilla på honom hela tiden för att få se ett livstecken. Så fort han bara nyser eller hostar tror jag att han kippar eftrer andan och inte får luft. När han skriker tror jag att ahn har ont, och när vi är ute oroar jag mig för att han ska vara för varm eller för kall.
PÅ promenaderna tror jag att alla som går förbi min barnvagn är smittade med farliga virus, TBC, Salmonella, Syfylis, you name it. ALLA ser iallafall ut som att de bär på en hel bakteriekoloni!

I går pratade med min vän Therese i från Göteborg som själv blev mamma för två månader sedan. Trodde att hon skulle lugna mig och säga att oron går över efter ett tag men icke.
Har fått förklarat för mig av både min mamma och min svärmor att när man väl blivit mamma så slutar man aldrig att oroa sig, så jag antar att det bara är att vänja sig.

Just nu har jag mest panik över att Mikael bara ska vara hemma nästa vecka med, sedan ska jag helt plötsligt ansvara för den lille helt själv. Ska nog se till så att mamma flyttar in i wilmers rum ett tag då=)

Det mest otroliga av allt är att trots oron och sömnbristen är detta den underbaraste tiden i hela mitt liv. Min lycka kan inte bli större och mitt hjärta kan inte älska mer!Min son är helt perfekt!

...hinner nog inte med att skriva så mycket just nu. Har lite annat att pyssla med:)

Den 11/4-2008 kl22,45 blev jag mamma till en UNDERBAR liten kille! Han hade bråttom ut och ville inte vänta en månad till inne i magen. Lite för tidig men ändå så stor & stark. 46 cm lång och 2710gram 'tung''. Världens sötaste!
Så just nu håller jag och Mikael på för fullt med att anpassa oss vid vårat nya liv samtidigt som vi lär känna våran nya lilla familjemedlem Wilmer♥

skriver mer när jag hinner &kan!



mvh -en upp över öronen förälskad mamma-

I dag var jag & Mikael på andra föräldra grupps mötet...och nu känner jag mig taggad och redo inför förlossningen. Längtar tills den dagen då värkarna sätter igång på riktigt och man vet att inom en kort tid håller man i sin lilla bäbis...och det kan ju facktiskt hända när som helst nu=)

Efter mötet åkte vi till Eva´s Café och tog oss en fika på ute serveringen i den underbara vår solen! Gjorde sedan ett försök till att få med Mikael till Visko i Skene, men misslyckades totalt, så det får bli imorgon istället.

Istället ska jag nu åka med Mikael & lasta hans lastbil, sedan åker vi nog till svärföräldrarna på en kopp kaffe.

..nu börjar jag inse att jag är hög gravid! 

I helgen hade vi Tyra, jätte mysigt!
I fredags var Mikaels bröder här och vi grillade kött på balkongen. Det va sååå gott och längtan efter sommaren växte med hästlängder. I lördags var vi på Universeum med Evelina och Daniel. Det va för sta gången jag var där och jag blev riktigt impad, för att inte tala om hur impad lilla Tyra blev. Hon skrattade och skrek så hon var alldeles illröd i ansiktet! 
..och jag kan lova er att efter en dag på universeum var mina fötter som två onda badbollar! Så i söndags tog vi oss upp till simhallen för lite välbehövd tyngdlöshet i bassängen!

Jahopp, jag har nu 33 dagar kvar till beräknad förlossning! HerreGud! Magen bara växer & växer, fötterna är inte mina vänner och den lilla bäbisfoten som ständigt sparkar mig i sidan blir bara större♥

Förra veckan började föräldragruppen för mig & Mikael. Det är babyboom i Svenljunga i år och vi var 9 par som ska ha barn i maj och juni. Jätte kul.
Förra gången gick barnmorskan igenom förlossningens gång och lite info om när det är dags att åka in till BB. Imorgon är det dags för nästa möte och då skulle vi få lära oss om smärtlindring och ev. se en förlossningsfilm.

Dagarna här hemma börjar bli lite långtråkiga, men idag kom jag på vad jag ska sysselsätta mig med. Jag ska börja baka, så att hela frysen är full proppad när NI sedan kommer och hälsar på mig & Bäbis!

Idag ska jag tvätta upp de sista bäbis kläderna och packa BB väskan...börjar bli dags för det nu=)